1. Äldsta dottern Angelina Maria utvandrade till Amerika 1900, 16 år gammal. Hennes moster, Hildegards syster, bodde där.

2. Charles var äldste sonen. han värvade sig till Grenadjär och slutade där som underofficer.
Regementet flyttade till Växjö och de som inte flyttade med blev erbjudna att bli poliser eller Varvspoliser. Charles blev Varvspolis.
Han gifte sig med Anna Victoria 1909. I samband med giftemålet byggde de en tvåfamiljsvilla på Lagmansgatan 2 på Långö i Karlskrona.
På övre planet, 3 rum och kök, bodde Carl Ulrik och Hildegard och förmodligen den yngsta sonen Erik.
På nedre planet, 4 rum och kök, bodde Charles och Anna.

3. Dottern Anna Elisabeth gifte sig med en dansk tapetserare, Emil Mickéelsen och fick sonen Harry.

4. Sonen Knut, elektriker, gift med Rut som dog 1927, gifte om sig med Alva.

5. Den yngste sonen Erik blev efter studenten, som privatist, folkskolärare.

Charles och Anna flyttade in, som tidigare sagts, på Lagmansgatan 2, en mycket vacker villa med fin trädgård.
Carl Ulrik hade tyvärr blivit blind i en olycka så jag förmodar att äldste sonen kände ett ansvar för sina föräldrar och det var därför lämpligt att de bodde tillsammans. Charles var ju dessutom statstjänsteman och de hade det säkert ekonomiskt stabilt på 20-talet.

Hildegard, har jag förstått, var en mycket glad och duktig kvinna. Hon var mycket duktig i vävning och sålde sina vackra arbeten.
Charles fru Anna och Hildegard var de bästa vänner och de hade mycket glädje och stöd av varandra.

Dottern Anna Elisabeth dog ung och sonen Harry uppfostrades hos Carl Ulrik och Hildegard. Han blev som en son för dem.
Iris var gammal innan hon förstod att han var hennes kusin och inte hennes bror. Han var också hennes favorit.

Charles och Anna fick många barn, som det var vanligt på den tiden. Anna påstod hela livet att barnen var gåvor och det kändes fint att få vara en gåva, säger Iris i sitt brev.

Fyra flickor och fyra pojkar. Tyvärr dog två flickor unga, Elsa var bara 12 år och Inga bara 18 år. Som man förstår tog det hårt på föräldrarna. Av de sex barnen är det bara 3 kvar nu, Nils, 81 år, Lars, 79 år, och Iris själv, 74 år.

Carl Ulrik dog 1927, året innan Iris föddes. Hildegard dog 1933. Iris var bara 5 år då och har väldigt svagt minne av henne.
Men Iris bror Nils minns henne mycket väl. Han berättar att  när de var små var det alltid samling av de vuxna i deras kök för kaffe.
Barnen skulle sova men han minns att de smög sig upp för de hade så trevligt i köket och de ville lyssna, men de åkte bums in i barnkammaren.

1930-talet var svårt och Charles hade det jobbigt att försörja sin stora familj och ha ansvaret för Hildegard och Harry. Hildegard hade dålig pension, på den tiden.
Charles var tvungen att överge sitt fina hus och trädgård när Iris var 4 år. 1932.
De hyrde en 4:a på hörnet i ett nytt hus på Brogatan 1. Hildegard och Harry flyttade in i samma hus i en 2:a. Iris minns svagt hur Anna skötte Hildegard när hon blev sjuk tills hon dog 1933.

När Hildegard dog ville Anna bryta upp helt från Långö. Hon sörjde sitt hus men framför allt sin trädgård. Hildegard var ju borta och Harry hade flyttat till Stockholm där Nils bodde. Harry och han var som två mycket goda bröder och de fick det bra i storstaden.

Charles och Anna köpte ett litet hus på Bergåsa, Erik Dalbergsgatan 5. Iris var då 8 år.
På Bergåsa hade Iris hela sin barn- och ungdomstid. Hon älskade det stället. Tyvärr blev Charles sjuk och dog Augusti 1938. Det var fruktansvärt hårt för resten av familjen. Anna var en underbar person, fortsätter Iris i sitt brev. Trots Charles bortgång har Iris haft en fin barn- och ungdomstid och alla hennes syskon har haft en fin sammanhållning och det har gått mycket bra för dem alla. det är helt och hållet deras mamma Anna förtjänst.

Knut var elektriker på varvet och gifte sig med Rut. De byggde en villa i Vedeby. De fick fem barn och Rut dog i barnsäng.
Den nyfödda lilla flickan Ingrid adopterades av Ruts syster i Stockholm.  Hon fick en mycket fin uppfostran och utbildning.
Nu fick Hildegard rycka ut, sonen Knut var ensam med 4 stycken små barn. Gertrud, Eva, Gunnar och Anna-Birgit. Tråkigt nog är alla av dem borta nu.
Efter några år gifte knut om sig med Alva, lärare i Vedeby. Hon flyttade in i villan och tog ett stort ansvar för denna stora familj.
Charles och Anna umgicks mycket med Knut och Alva. Och Anna och Alva var nära vänner hela livet.
Alla kusinerna var mycket hemma hos Charles och Anna, även under jularna och de hade stora födelsedagsfester, det minns Iris väl.
Charles älskade fest och han lärde alla flickorna dansa.
Gertrud, den äldsta dottern, gifte sig med Nils Karlsson, underofficer vid flottan. De fick två söner och var bosatta i Göteborg.
Anna, Britta och Iris gästade Gertrud några gånger och Iris var hos gertrud i Göteborg själv som vuxen. Sista gången de sågs, berättar Iris, var för ungefär 18 år sedan.
Eva, systern, gifte sig i Stockholm med en jurist, Gunnar. Bosatte sig i Skåne och fick 5 barn. Gunnar hade en affär.
Anna-Birgit, gift med Bengt Friis i Karlskrona, fick dottern Eva.

Den yngsta sonen Erik förverkligade sin mors, Hildegards dröm om att ta studenten. Begåvad, vilket Iris tror att alla barnen var, men som yngst fick han chansen.
Erik gifte sig med Anna Nilsson, dotter till underofficeren Nilsson och som även hade dottern Svea Nilsson, Annas syster.
Han byggde upp en villa på Snickaregatan 10 på Långö.
I samma veva föddes Alve och därefter Aya.
Han jobbade som förskollärare i skolan på Långö.
När Annas mor dog flyttade hennes far och hennes syster Svea in i villan på Långö.
Charles fru Anna, Iris mamma, som alltid värnat om släkten, uppmanade alltid iris bröder att gästa långö när de var hemma på semester, de måste besöka farbror Erik och faster Anna. Vad Iris har förstått var det mycket trevligt för dem och hennes bröder hade mycket utbyte av samtal med sin farbror, det var en tradition.
Iris själv var 10 år yngre och umgicks inte så mycket med Erik och Anna. Minns bara svagt något barnkalas samt någon julmiddag.
Iris bror Nils hade Erik i skolan. Han var förtjust i sin farbror och beundrade honom mycket.

Iris kära faster Anna och tant Svea var ofta hos Iris mamma, när hon 1946 hade flyttat till Drottninggatan 19, speciellt minns Iris när hennes mamma hade födelsedagskaffe.

Iris gifte sig 1954 med en Karlskrona-pojk, Stig Andersson. Hans farfar, som var underofficer vid flottan, och hans fru umgicks mycket i sin ungdom med familjen Nilsson, Annas och Sveas föräldrar. Stigs pappa kände mycket väl Anna och Svea när de var flickor. Iris har det roliga kortet med syjuntan hos Annas och Sveas mamma Fransina och pappa, Bror Nilsson. Där Anna och Svea är med, vilka söta flickor, skriver Iris.

På gamla dar blev Erik och Iris mamma mycket goda vänner och stod varandra nära. Erik hade en fastighet på Sparrensgatan och när han var där gick han upp till Iris mamma och hälsade på. Förmodligen pratade de om gamla tider, om "farmor" och "farfar" (Charles och Anna) och livet som gått.

Iris bosatte sig som nygift i Östersund, 1954. Stig fick en lärartjänst där på Praktiska Realskolan. Han blev sedemera rektor för gymnasieskolan där och de trivdes mycket bra varför de blev kvar.
När högskolan på 70-talet kom till Östersund läste Iris, som vuxen, till Socionom, efter det har hon haft en tjänst som personalchef på staben och de sista 10 åren som utbildare för vuxna på AMU. Nu som pensionärer bor vi i Täby där vår ende son bor med sin fru och två små flickor, 4 och 6 år.

1972 köpte de ett litet hus på Björkholmen i Karlskrona. det är deras lilla paradis på jorden. Där vistas de många månader om året och speciellt sommartid.